Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Zelma Carolina Esolinda Hedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde vid den tiden tillfälligtvis icke å teatern. Den
nya debutanten skulle bli hennes efterföljerska.
Drottningsspiran darrade i Emelies hand. La reine est morte,
vive la reine! jublade massan, då hon stiömmade ut ur
palatset för de fosterländska sånggudinnorna, efter att
hafva vederbörligen inropat debutanten, Zelma Bergnéhr,
öfverhöljt henne med bifall och sålunda fylt hennes
inbillning med detta rus, som stundom varar till sina
verkningar lefnadsdagen all, fastän det obetänksamt
iskänkts blott för minuten. Väl skulle man snart nog
finna, att den nya stjernan ej hade den glans, som
utmärkt den bleknande, hvilken skulle så tidigt gå ned bakom
grafvens rand i det främmande landet. Hoppet är ej
alltid ordhålligt. Men hon hade dock glans.
Zelma Bergnéhr föddes den 31 maj 1827, såsom
dotter af kaptenen Lorens August Bergnéhr och fröken
Charlotta Wilhelmina Kristina Philp. Vid tretton års ålder
mottogs hon som elev vid kungl. teatern och debuterade,
som sagdt, ett par år derefter. Aderton år gammal,
gifte hon sig med en af kungl. teaterns då mest
framstående unge konstnärer, Gustaf Kinmansson, en scenisk
älskare som få. Det var ett beundradt par; meu deras
förbindelse upplöstes dock snart genom Ömsesidig
öfver-enskommelse. Hymen och Thalia plundra stundom
hvarandra; kulissen och hemmets härd ha olika perspektiv.
Emellertid gick den unga skådespelerskan tidigt framåt
i sin konst och uppträdde i efi mängd olika roller, bland
hvilka de i den franska komedien onekligen bäst lämpade
sig för hennes skaplynne. Såsom Georgina i “Qväkaren
och dansösen", Richelieu i “Richelieus första vapenbragd^,
Sofie Arnould i “Jag äter middag hos min mor“,
hertiginnan i “Ett glas vatten“, Adrienne Lecouvreur i
komedien af samma namn, fru Laurence Duvernoy i
“Hyresgäst och husegare“ samt många andra franska stycken/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
