Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Alexander Keiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess utlopp i en bred fåra mellan Halle- och Hunneberg.
Det bekymrade Keiller föga,. att härigenom en och annan
stad skulle kommit långt upp i landet. Han utvecklade
sin tanke. Somliga baxnades, andra ruskade på hufvudet,
någr^ logo. Efter sammanträdets slut kom en ingeniör
och tackade Keiller för den ypperliga drift, han haft
med hela komitén, “ty herrn s plan var naturligtvis blott
en grym ironi“.— *’‘Grym ironi!“ svarade Keiller; “tusan
f-n inte . .. Men herrn vara för liten som så att förstå . . .
Jag bara velat göra det, Vår Herre gjort för mång tusen
år se’n ... Herrn inte tro mig, fråga Honom .. . adjö! ...
drift!“ Ingeniören, en skicklig karl för öfrigt, stod
förbluffad. På en sådan besvärshänvisning hade han ej
ett ord att svara. Keillers plan förkastades emellertid
som ett fantastiskt hugskott; men nu ser
ingeniörveten-skapen ingenting förunderligt i den, kanske tvärtom.
Keillers verkstad utvecklade sig allt mer och mer.
Här bygdes jernångare — på 13 år ej mindre än 85
nya — samt en mängd maskiner till träfartyg. Här
förfärdigades de små ångsluparne med propeller. Här
utarbetades jordbruksredskap. Här gjordes lastvagnar
för jernväg... Korteligen, verkstaden steg efter hand så,
att dess tillverkningar förlidet år t. ex. utgjorde 1,789,000
kronor, under det arbetarpes antal växte till 700. För
desse var han i flere afseenden en far: sträng, agande
när så behöfdes, men god och i behofvets stund pålitlig.
En gång rådde arbetslöshet, och Keiller kunde icke taga
mod till sig att afskeda sitt trogna folk. .Nåväl, han
hade köpt några gamla kanoner som skrot, och nu lät
han arbetarne syssla med att polera dessa. “Tusan,
arbetaren skall ha bröd, men fanken också svettas,“
for-förklarade han. — En annan gång var det mycket att
göra på fabriken, och arbetarne visade sig styfsinta.
Keiller hade måst tukta ett par — det gick på den tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
