Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Alexander Keiller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu an — och nu blef det vid rasttimmen ett starkt
stim. Keiller gaf sig ut på fabriksgården, sorlet växte
och hotelser slungades. Keiller stälde sig med ryggen
mot en mur, knöt sin senfulla hand och sade lugnt:
“Den förste, som kommer mig när, den slår jag man
ihjäl... Komma väl se*n öfverens.“ Sorlet fortfor en
stund, men lade sig småningom: ingen ville vara den
förste, ty “gubben“ var känd för att hålla ord.
Tusentals äro de anekdoter, som bland arbetarne
äro gängse angående gamle Keiller, hvilken tyvärr måste
en dag, efter en lång och rastlös lefnad, på grund af en
då misslyckad, sedan för andra desto lyckligare,
grufve-spekulation gå ifrån allt. Men hans mod försvagades icke
derför och hans rygg böjdes ej: han gick der lika rak
och stolt, en gammal väldig ek. Hans kraftiga gestalt
var härdad i kroppsliga idrotter, och Keiller har med sin
landsman, den väldige jägaren Lloyd, deltagit i mången
dust med Yermlandsskogarnes lurfvige nalle. Med Lloyd
delade han äfven hågen för zoologiska iakttagelser, och
han har bland annat lemnat professor Sven Nilsson
värdefulla upplysningar för hans Eauna om laxens
lefnads-vanor. Och naturstudier voro under sista åren nästan
den gamles uteslutande sysselsättning. Häruti hade han
sitt tempel, och i en ‘annan landsmans, Darwins, lära:
utvecklingsteorien om allts framgång från lägre till högre,
fann han lösningen af lifvets problem.
Han älskade deijemte skaldeverk och skön konst,
de förra helst i den storslagna stilen; och det må här
antecknas, att han var bland de förste, som uppmuntrade
vår hädangångne Molin, då denne nyss beträdt
konstnärsbanan, likasom ock Molins första arbete i marmor,
Ingeborg, bestäldes af Keiller.
Alexander Keiller, som länge varit medlem af
Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle, valts till heders-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
