Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - August Sohlman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfva skaka på tvillingträdet och utån att en röst skall höjas
deremotOch så skedde äfven. Sohlmans blick var klar.
Under det stående kifvet mellan Danmark och
Tyskland förde han med talang Danmarks sak, i hvilken han
såg nordens; och hans fältrop var nu detsamma som
hans ungdoms: Norden fritt till Eidern. Då kriget 1864
bröt ut, kunde han ej, som mången annan, falla undan
för vinden, utan stod fast dervid, att Danmarks sak var
Sveriges sak. Aftonbladet förlorade härunder en hel del
abonnenter, och Sohlmans ställning till de öfrigo
med-lemmame i det bolag som då egde tidningen var i mer
än ett hänseende delikat och brydsam; men han
rubbades ej. Med blödande hjerta såg han Danmarks
sönder-styckning och mången sömnlös natt vållade honom hans
fosterländska bekymmer. Men äfven här skall hans ofta
upprepade förtröstansfulla hopp sannas, att nordens enhet
numera ligger i försynens verldsplan och att den skall
förr eller senare, på ett eller annat sätt, genom ett eller
annat medel varda en verklighet.
Vi kunna vara korta i afseende på de öfriga frågor,
för hvilka Sohlman var en stridsman. “Redan vid de
första fl äten på sin publicistiska bana,“ skref hans
lef-nadstecknare i Aftonbladet, “mötte Sohlman en fråga,
som då kräfde hårda strider och hos sina förkämpar tog
i anspråk stort politiskt mod, frågan nemligen om
beredandet åt vårt folk af verklig tros- och bekännelsefrihet.
Han hade glädjen att se denna angelägenhet gå, långsamt
men säkert, segrande fram, och satser, hvilka för två
årtionden sedan betraktades såsom föga mindre än kätteri,
nu gälla såsom axiomer och upprepas af statens och
kyrkans främste män. Här, såsom alltid, hade Sohlman
haft sin plats i förpostkedjan.“
För omdaningen af folkrepresentationen, i hvars
genomförande han hade en så stor del, att det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
