Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Johan August Gripenstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver dessa rader har en gång i dansk Illustreret
Ti-dende begått den orättvisan mot Gripenstedt att säga,
det han då förfäktat ett mera ovilkorligt understödjande
af Danmarks sak, än yid en senare tid då samma kamp
blossade upp igen. Oriktigheten i detta omdöme må
erkännas, ehuru det torde vara antagligt, att Gripenstedt
var 1848 beredd att gifva sitt ord för Sveriges längre
framskjutande, än 1864 då åren grånat hjessan och afkylt
blodet samt den politiska maktställningen äfven var en
annan. Redan 1848 betonade emellertid Gripenstedt
uttryckligen, såsom regeringens mening, den äfven
Stjern-eld uttalat, att “den närvarande åtgärden icle hade till
ändamål att med vapenmakt vindicera Danmarks anspråk
på en provins, hvartill dess rätt kan vara tvist
under-kastad.“ Regeringen förklarade tvärtom, att “Sverige i
det fallet icke skulle komma att uppträda annorlunda
än i förening med de makter, hvilka såsom garanter till
de senaste fordragen äro dertill både närmare berättigade
och’ fÖrpligtade.c‘ Samma mening var, såsom vi veta,
äfven den regerings — och muskeln i denna var
Gripenstedt — som år 1864 stod kring Carl XV och
af-väijde ett steg, hvars följder möjligen kunnat vara goda,
men säkert varit oberäkneliga. I de tingen ser Gud
allena klart.
Då Gripenstedt 1848 inträdde i regeringen, hade vi
här i landet blott några få mil jernväg, hvilka tillhörde
enskilda bolag och endast drefvos med hästkraft. Det
var dock nödvändigt för vår utveckling, att
samfards-medlen bättrades, på det handel och vandel icke måtte
alldeles afstanna genom oförmåga att taga del i den stora
konkurrensen. Men huru? Tidens lösen vardt mer och (
mer: jernvägars anläggande, åtminstone i utlandet, ty här
hos oss gick man ännu och kallade det för projektmakeri
att bygga jernvägar i den kalla norden. Dessutom sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
