Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Johan August Gripenstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde vi penningar till så stora ting, som kräfde millioner
på millioner.
Grefve Adolf Eugéne von Bosen kom och erbjöd sig
att anlägga dessa dyrbara vägar med utländska kapitaler
samt fick äfven tillåtelse för Köping-Hult-banan. Men
då han ville gå ännu längre, uppreste sig Gripenstedt
deremot, och det var hans, stundom kanske hänsynslösa
energi vi ha att tacka för den lyckliga utveckling saken
tog. Han fordrade i konseljen, att staten skulle sjelf
lägga några stambanor, på det äfven landets strategiska
intressen måtte ses till godo. Man grufvade sig härför,
ty det kräfde stora summor, och vi gingo i vårt gamla
Sverige i den naiva föreställningen, att vi vore det
lyckligaste folk på jorden, emedan Carl XIV Johans regering
friat oss från utländsk statsskuld — något som äfven
alla rojalistiska lofsångare prisade och hvilket genom våra
historiska läroböcker vederbörligen inpluggades i
skolungdomens hjernor. Gripenstedt framlade emellertid för
1853 års riksdag regeringens grundforslag i ämnet, hvilket
å riddarhuset mottogs med den kända Hartmansdorffska
sucken öfver, “att den farsot, som kallas jernvägsfeber,
lika litet som koleran kunnat utestängas från vårt land“.
Hvar taga pennjngame ifrån? ropade man emot det
djerfva statsrådet. Genom lån! svarades det; genom ett
klokt ordnadt fondsystem. Det var himmelsskriande att
från ministerbänken höra talas om upptagande af lån
midt under den djupaste fred. Dock beslöt riksdagen,
att staten skulle sjelf bygga stambanorna medelst
penningar erhållna genom utfärdade obligationer till ett
belopp af till en böljan sju och en half millioner. Det ar
ej mer än tjugu år sedan dess, och likväl le vi med en
axelryckning åt den allmänna tvekan öfver ett sådant
belopps upptagande, hvilket ju nu är en bagatell allena.
Men ännu * skydde man den utländska skuldsättningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
