Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtter) - Johan August Gripenstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sam barnet skyr busen, och obligationerna skulle utbjudas
inom landet. År 1855 utbjöds lånet till teckning, men
med det resultat, att endast 277,000 rdr rmt tecknades.
Nu stod det klart för en och hy ar, att utländska
lån måste upptagas, om Sverige skulle få sig jernvägar,
och sådana maste det ha, om det icke skulle qväfvas,
liksom Kullbergs “Den sista menniskan“ svältande ihjäl
på en bädd af oräkneliga rikedomar. Gripenstedt, som i
maj 1856 öfvertagit finansportföljen efter den så
opopulär vordna Palmstjerna, haide nog moraliskt mod att med
sitt namn underteckna det kungliga förslaget i ärendet,
hvilket förslag förordade det utländska lånet, som dock
gick löst på en sträcka jernväg af 135,6 3 mil, for hvilka
anläggningskostnaden beräknades till 103,350,000 kronor,
som skulle upptagas under loppet af 10 till 12 år.
Det var någonting oerhörd t, och vederbörande
utskott behöfde äfven ett halft år på sig för att smälta
den digra anrättningen. Då ärendet slutligen bragtes
för gemensamma öfverläggningar af alla stånden in på
riddarhuset till åstadkommande af enighet i besluten,
höll Gripenstedt ett par tal, hvilka väl kunna med skäl
anses för det yppersta, så till innehåll som form, som
någonsin der förekommit, och herlig, skön är den stolta
känsla, som genomdallrar dessa ord, med hvilka han den
8 juni. 1857 afslöt det sista af de båda talen, tvenne
rhetoriskä praktstycken som städse skola vara konstnären
till berömmelse:
“Vårt land har länge varit tryckt af fattigdomens
börda; ja! så länge att dess armod blifvit ett ordspråk;
men hvarför skall man fortfarande vilja uppehålla denna
öfvertygelse, äfven sedan den icke mera eger någon grund?
Det är som om någon, hvilken länge tynat och lidit,
skulle förmenas att se sin bild i spegeln, då hans helsa
och krafter böija återvända. Ty det är icke smink, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
