Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två sagor af förf. till «Sjöjungfruns sagor» - 1. Vid grod-dammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två sagor
af förf. till “Sjöjungfruns sagor11.
1. Vid grod-dauunen.
I skogen låg en damm, ett sådant der litet grumligt
vatten, hvari aldrig större djur än grodor, ormar och.
ödlor uppehålla sig, och som derföre tror sig intaga ett
ofantligt område af jordytan.
Omkring dammen växte lind, lönn, hassel, ek och
björk. Äfven dessa hade höga tankar om sig.
“Menni-skorna taga sig ju namn efter oss,“ sade de. “Sålunda
finnas många Lindqvistar, Lönngrenar, Björklundar m. fl.“
Och de speglade sig sjelfförnöjda i dammen, fastän
vattnet var grumligt.
Huru frodades icke gräset närmast dammen. Man
kunde se att det lefde i välmaktsdagar. Detta som
annars är så böjligt och ödmjukt, höll sig styft och stelt.
Men midt i den yppiga gräsväxten satt en groda. Solen
värmde så skönt hennes slemiga hud. “Det är dock
väl-signadt,“ tyckte hon. “Koax, koax, koax!“ — Hon tyckte
alltså bättre än hon kunde uttrycka sig.
Utan att vilja tadla henne för hvad hon icke rådde
för, måste det sägas om henne, att hon var ett sjåp, en
riktig tossa, platt och otymplig. Så ofta hon rörde sig
i det våta elementet hördes det: plomp! efter henne.
Eljest såg hon icke så illa ut. Hon var helt ung samt
möjligen till och med en skönhet inom sitt slägte.
Ögonen voro stora och utstående, med en smal, gulrandning
ofvantill motsvarande brynen. Hon blinkade aldrig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
