Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två sagor af förf. till «Sjöjungfruns sagor» - 2. I ögats fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. I ögats fönster.
I ögats fönster sitter din själs engel, ett oskuldsfullt
himlabarn, och aktgifver på allt hvad du gör. Finner
han dig begå någon synd, så nedfäller han strax en mörk
rullgardin för fönstret, ty han vill icke se dig synda;
detsamma gör han, om han finner ditt innersta vara
uppgrumladt af orena tankar. Sedan begifver han sig
till ditt hjerta, klappar hårdt på dess dörr, för att få
dig att vakna till besinning. Lyckas honom icke detta,
bå gråter han, och de tårar han fäller skola blanda sig
med malörtssmak i allt hvad du förtär, äfven om din
synd inbringat dig det kostligaste. Du röjes således på
den skumma blicken, när din själs engel icke längre
uthärdar att sitta i ögats fönster.
Men gör du det goda och umgås du med ädla,
upphöjda tankar, så ler engeln i ditt öga och din klara blick
vittnar om hans närvaro. Hans vänliga, fast tysta tilltal
ingifver förtroende och kärlek till dig. Sjelf får du då
af mången heta engel för engelns skull i din själ.
En gång i dödsstunden knackar någon på rutan,
derinnanför din själs engel sitter väntande; och när han
förnimmer kallelsen, går han strax bort, ty han vet sig
vara inbjuden till Gud. Ifrån den stunden blir det evigt
mörkt i ditt ögas fönster; men icke såsom när luckorna
äro skrufvade för ett hus, der orättfärdighet bedrifves,
utan såsom när en borg är hemfallen åt förgängelsen och
fönsterrutorna blifvit spräckta och spindeln virkar sitt
nät öfver glaset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
