Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trenne dikter af Theodor Lindh - 1. Min är du - 2. En gammal tjenarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty min, ty min du for evigt är,
Och jag skall dig aldrig svika!
Och kommer våldet fräckt en gång
Och söker din osknld mörda,
Och hotar man dig med smälek och tvång
Och träldomens nesliga hörda;
Var trygg! jag fadernesvärdet bär
Och ett mod, som aldrig ger vika,
Var trygg! ty min du för evigt är,
Och jag skall dig aldrig svika!
Och frågar du namnet uppå min mö —
Der står hon i vårens fägring
Med skogar, lundar, ängar och sjö,
Lik en ljuf, förtrollande hägring!
I min barm, hur det brusar och stormar der
Af jubel och stolthet tillika,
Ty min, ty min hon för evigt är
Och jag henne aldrig skall svika!
2. En gammal tjenarinna.
An jag ser hennes blida anlet,
Hennes glada och vänliga blick,
Hennes flit, hennes ödmjuka ifver,
Hennes fromma och ärbara skick.
Så långt hennes minne sig sträckte,
Hon hade beständigt tjent.
Men hon sade blott gladt och ödmjukt:
«Det var väl så Herren ment.»
Hon hade ej någonsin famnats
Utaf en makes arm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
