Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trenne dikter af Theodor Lindh - 2. En gammal tjenarinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej med namnlös sällhet och bäfvan
Tryckt ett barn» till sin modersbarm.
Hon hade ej någonsin lutat
Sitt hufvud mot egen härd,
Ack, allt som var hennes eget,
Var så ringa i denna verld!
Att hela hvad andra söndrat,
Att glädjas åt andras fröjd,
Att vaka, då andra sofvo,
Att se till, att enhvar blef nöjd;
Att slita, streta, arbeta
För andra, för främmande blott
Och sent eller aldrig bli tackad —
Så var hennes ödes lott.
Att ha ibland om sönda’n
För sin räkning en liten tid,
Och ta ned den gamla Bibeln *
Och läsa en stund i frid
Om de rika, ovanskliga skatter,
Dem ej rost och ej mal förtär,
Om det lif, som ej döden betvingar,
Om den Herren, som evig är.
Så hon lefde — likt tusen gelikar —
Och tynade småningom bort
Och dog, blef begrafven och glömdes —
Var det underligt? — innan kort.
Men jag kan henne aldrig glömma,
Och jag glömmer aldrig en dag,
Då hon stafvade långsamt och sakta
Med stämma, darrande, svag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
