Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne svenska vetenskapens storman: Elias Fries och Sven Nilsson. Porträtter i stålstick jemte lefnadsteckningar af Herm. Hofberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prest, men denne, som med afgjord förkärlek egnat sig åt
naturvetenskapernas studium och redan på detta
forskningsfält vunnit en förtjent uppmärksamhet, öfvertalades af
sin lärare professor A. J. Retzius, att qvarjätanna vid
universitetet och förordnades, sedan han året efter sin
promotion offentligen försvarat en akademisk afhandling De
va/riis mammalia disponendi modis, den 8 September 1812
till docent i naturhistoria och amanuens vid Lunds
universitets naturalie-kabinett. Försedd med ett treårigt
stipendium på 300 riksd., uppehöll han sig vintem 1815
—16 i Köpenhamn för att studera geologi under
statsrådet Greger Wad och anatomi hos prosektorn Gebhard,
samt företog på våren sistnämnda år sin första längre
vetenskapliga resa till det nordliga Norge. Bland ämnen
för hans uppmärksamhet under resan var äfven
Nordsjöfisket, och med afseende på de intressanta iakttagelser
han härvid gjorde rörande sillfisket, emottog han vid sin
hemkomst regeringens uppdrag att utarbeta en berättelse
om hvad från statens sida borde göras för att upphjelpa
denna vigtiga näringsgren i Bohuslän.
Tidigt hade Nilsson egnat ett grundligt studium åt
geologien, hufvudsakligen för att vid sina undersökningar
af de lefvande djuren finna jemförelsepunkter med den
utdöda djurverld, som gömmes i våra yngre jordlager
och torfmossar. Dessa hans insigter satte honom ätven
i tillfälle, att under den nämnda resan göra flera
intressanta iakttagelser rörande den skandinaviska vallens
höjning och sänkning, liksom hans tidigt’ grundlagda
geologiska studier blefvo af väsentlig vigt för hvad han
sedermera uträttat i vetenskapens tjenst.
År 1816 utnämndes han till akademie adjunkt i Lund,
aflade två år senare medicine-kanditat-examen och
för-ördnades 1819 till intendent vid universitetets zoologiska
museum, hvilken institution,’ grundlagd af Retzius, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
