Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 3. Johan Vilhelm Zetterstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
for att ha varit. Visst är att nämnda reseskildring
förråder allt igenom en öppen natur och en ifrig samlare.
Zetterstedt fick nu för första gången full lön som
“botanices demonstrator“, d. v. s. adjunkt, hvilken lön
uppgick till hela — 175 rdr. Med denna höga inkomst,
sin professorstitel och ett särskilt gratial, som han
åtnjöt i sin nyvunna egenskap af akademiens sekreterare,
kunde han, som hade små lefnadsbehof, nu egna sin tid
åt sina blommor och insekter, af hvilka de senare dock
fingo brorslotten. Under en senare resa till Lappmarken
1832, hvilken bekostades af ett entomologiskt bolag, hvari
han sjelf var delegare, skaffade han “22,000 individer"
insekter. Öfver denna fard skref han en ny bok, lika
naiv som den förra och hvilken af Tegnér i ett bref till
dess författare — uppenbarligen doek med tvetydighet —
kallades “klassisk“. Zetterstedt fick emellertid Vasaorden
till lön för farden.
För Zetterstedt var denna utmärkelse en kalla till
mycken fröjd och gamman; ty med hans naivetet
sammanhängde en barnslig, men i det hela ganska oskyldig
fåfänga och svaghet för yttre utmärkelse, som dock
isynnerhet framträdde på hans ålderdom. Men finna vi oss
vid Linnés sätt att betrakta den Nordstjerna, hvarmed
han pryddes, såsom en synnerlig Guds nådeyttring, så må
vi ej heller förargas öfver den hugnad, hvarmed
Zetterstedt mottog sina ordensvedermälen. Han blef nemligen
riddare af Dannebrogen 1850, året derefter af
Nordstjer-neorden och 1865 kommendör af Wasaorden. Öfver den
jubelmagisters-krans, som han erhöll vid promotionen 1859,
fägnade han sig som ett barn, och vid alla följande
pro-motioner infann han sig regelbundet för att upplifva
minnet af denna hedersdag. Ännu- 1874 vandrade han
med i den högtidliga akademiska processionen, fastän med
stapplande och osäkra steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
