Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 3. Johan Vilhelm Zetterstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som föreläsare betraktades Zetterstedt nästan som ett
original af studenterna, och mycket ur deras
anteckningsböcker skulle kunna rikta anekdotsamlingarne. Hans
föreläsningar hade nästan alltid karakteren af enskilta
förtroliga meddelanden och sänkte sig ofta ned till naiv
barnslighet. Uöder sina föredrag om “Botanikens
litte-raturhistoria“ samt om Carl von Linné och dennes
ungdomsöden, benämnde han blomsterkonungen “vår lilla
Calle“ för att gifva bilden mera relief för kandidaterna.
Metoden är egendomlig.
Är det sant det gamla ordet af Lessing: “Seines
Eleiöées darf sich Jedermann riihmen“, så kunde författaren
Zetterstedt, blifven botanisk professor 1840 efter den till
biskop utnämnda Agardh, med oblandad tillfredsställelse
blicka tillbaka på sin så ovanligt långa arbetsdag, under
hvilken han efter måttet af sin begåfning outtröttligt
verkat inom mer än en vetenskapsgren. Vid 75 års
ålder hade han ännu kralter nog att afsluta sitt
egentliga hufvudverk, “Diptera Scandinaviae“, hvilket omfattar
ej miridre än 6,000 Sidor, fördelade på 14 band, och som
förskaffade honom af Vetenskapsakademien, hvaraf han
liksom af en mängd andra in- och utländska akademier
och lärda samfund var medlem, ett exemplar i guld af
hénnes öfver Linné slagna minnespenning. Med sista
bandet af nämnda digra verk upphörde han att meddela
allmänheten resultaten af sin verksamhet, så vida vi afse
från det lilla dikthäfte “Poetiska utflykter“, hvilket han
vid 81 års ålder lät trycka till utdelning bland vänner
och bekanta och som nogsamt visar, att han ej var skapad
till skald, men derjemte att han ej saknat sinne för poesi.
Sysslolös kunde dock den gamle ända till sina sista
dagar, oaktadt tilltagande skröplighet och aftagande
krafter, ej vara. Hans samlingar gåfvo honom alltjemt
mycket att beställa. Ännu för ett par år sedan upptogs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
