Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 6. Louise Charolotte Helene Michaëli - 7. Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned till söderns luftstreck för att finna bot för en tärande
lungsot, men hon fann den ej . . . arm, döende återkom
hon till fäderneslandet, och till hennes förmån gaf k.
teatern en föreställning. De många, hon hulpit, hade
glömt henne — hvad glömmer man så fort som en
tacksamhetsskuld ?
Men det gjorde henne föga, ty redan den 23 febr.
fick hennes trötta hamn ändtligt ro — döden hade risat
förut, han lisade nu. Och hennes graf reddes under
nordens vinterdrifva, dit hennes stoft följdes af deltagande
vänner och kamrater, hvilka i henne sörjde ej blott den
stora konstnärinnan, utan äfven, och kanske djupast, den
hjertegoda q v innan.
Nils Vilhelm Almlöf.
Då sorgebudet kom, qvad skalden:
’Nyss sångms drottning, nu talets kung!
Nils Almlöf finnes ej mer!
Ack, aldrig kändes lyran så tung,
Dess bly trycker tankarne ner.
Med jubel jag sjungit så mången gång
För vännen och konstnärn min enkla sång;
Nu sviker mig rösten, nu stugan käns trång;
Nu är kungssorg vid konstens-Jiof.
Och d&n kungssorgen var ej påbjuden af häfd. Det
behöfdes ej flor eller bredveckadt krås för att uttrycka
den. Man läste den i konstvännens böjda hufvud och
allvarliga blick, i allas bestörta utseende. Det var ej
heller blott vår slägtled, som stod nedtryckt vid det
kallna, 1870. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
