Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 13. Johan Gabriel Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och i G. H. Mellins komisk-fantastiska teckning “Sveriges
sista strid“ fick han på egen begäran sig tilldelad den
rysligt sköna lotten att få med sin kula spränga
monarkens hufvudskål.
Förskräckens dock ej, läsare och läsarinnor! Denne
i fantasien bloddrypande republikan var den beskedligaste
karl, som gått i två skor. Visserligen öfverhöljde han
sig icke med oåewrs eller fäste blommor i sitt knapphål
som den dödsdömande afundade Robespierre; men han fann
sig helt snällt i att heta “fru Carléns man“. Och han
kunde ej hämnas annorlunda än att se snedt på salig
Herman Bj ursten en hel qvart, då denne i en straffsång
å la Leopold bittert gisslat sin “röde vän“ med sådana
stancer som t. ex. dessa:
Om frihet skriker du all tj em t så “bös“
Och höjer emot jordens kungar riset;
Tro mig, min vän, att du ännu går lös,
Är på vår frihet säkraste beviset.
Hvad vill du då? Är du ej fri och säll?
Hvem tvingar dig att krusa eller buga?
Får du ej sitta hvarje lördagsqvall
Och spela röd uti din gröna stuga?
Kanske det reser sig en “barrikad“
En dag vid portarne af Humlegården;
Få se, om ej dm röde då är glad
Att ha ett skjul att krypa i på gården.
Under denna naiva, halft barnsliga hänförelse för
revolutioner och dyrkan af republiken och dess män fans
dock ett djupt drag af innerligt allvar, af lågande
foster-lands- och frihetskärlek. Detta framträder isynnerhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
