Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 13. Johan Gabriel Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans dikter, hvilka äro enkla och rena, fria från allt
smink och krimskrams. En och annan hyperestetiker
finner dem visserligen ej nog regelbundna för ett
appro-batur; men visst är, att af Carléns “Romanser ur svenska
folklifvet“ mer än en trängt ned bland folket, under det
mången poeta laureatns måste suckande erkänna, att hans
verk står dammigt, fast guldsmidt på bokhyllan. Der är
sanning och natur i vissa af Carléns dikter, hvilka
der-jemte ha ett litterär-historiskt värde, i det att de
tillhöra den nya, friska skola, som reste sig mot den sjukliga
medeltids-mystiken hos fosforisterna eller pjunket och
kling-klangen hos deras epigoner.
Carlén föddes den 9 Juli 1814, i Hasslekärr i
Vester-götland, der fadern var kronofogde. Sedan han
genomgått Skara gymnasium, blef han student i Upsala 1831,
tog der juridiska examen och begaf sig ut på tingsresor
till Vermland, under hvilken tid han utgaf sin första
diktsamling “Stycken på Yers“, hvilken mottogs af kritiken
genom en anmälan i Aftonbladet af J. P. Theorell på
följande sätt: “Vi veta icke hvilkendera man bör
föredraga, en Olof Eryxell, som barkar utaf till himmelen
blixtfull och raglande (förstås vi tala här ej om personen
utan om poeten) från ena sidan på sin pegas till den andra;
en Atterbom som vill krafla sig dit på en vestanflägt och
manar det magra oket med en af “trånad“ drifven
cham-briére; en Nils Lorentz Sjöberg, som framför allt icke
vill till himmelen, utan tror sig göra poesi genom att
hugga prosa i lagom bitar och besko dessa i ändame med
rim; eller en Beskow, en Carlén, som i det tankarne
äro prosaiska, likväl gifva dem en färg, en politur, genom
prydliga ord, så att de skola se ut som en himmelsfärd. “
Genom denna diktsamling blef Carlén icke allenast
bekant för hela den läsande verlden, utan äfven närmare
förtrogen med det s. k, “Unga Sverige“ och särskilt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
