Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 18. Paulus Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makterna försvunnit ar lifvet, finner hon det hvarken
godt eller rätt säkert att bo i denna• verldens hyddor;
ty när liMuften blifvit allt för tunn och innehållslös,
kan man efter allmänna naturlagar hafva att befara både
storm och jordbäfning. Men när det darrar under
jordfästet stiger blicken mot höjden." Dessa ord innebära
en fast och orubblig tro på religionen, på det ideela, och
i det ideelas tjenst arbetade han tills qvällen var inne.
Och denna inbröt snabt — mycket för snabt för alla
som kände honom och för en hängifven familj, som gjort
hans dagars jordiska lycka. Hösten 1874 erhöll han
genom ett anfall af lidande en starkare påminnelse än
vanligt om, att slutet måhända var nära. Den herliga
sommaren 1875 tillbragte han dock som vanligt på sin
biskopsgård Ljungby, glad, vänsäll och till utseendet lycklig, men då
hösten kom och bredde sitt tårdränkta dok öfver en
vissnande blomsterveild, utbredde sig ock Öfver hans väsen
ett djupt, tyst allvar, det inre lidandets återbrytning.
Han återvände till staden och var, ännu några dagar
före dödens inträffande den 29 September, så stark, att,
då talet inom en liten krets i hans hem föll på frågan
om dödsstraffet, han med sin vanliga eld och vältalighet
förmådde utveckla hela denna frågas historik och
vansk-lighetema vid dess lösning, till slut utbristande: “Om
något skulle göra mig betänklig i denna fråga, så är det
Caesars sköna ord: ‘Döden är icke ett straff, utan en skänk
af gudarne, menniskorna förlänad till räddning undan
detta lifvets elände och vedermödor." Morgonen derefter
hade han hos Cicero letat efter detta ställe och uppläste
det nu på grundspråket med en blick och en stämma, så
varm och uttrycksfull som om han hade anat, att orden
nu voro stälda till honom sjelf.
Och han gick hädan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
