Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 18. Paulus Genberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
terna och öfvertalades att 1848 öfvertaga
ecclesiastäk-port-foljen. Ej uträttade han med den några stcrverk, fastän
den goda viljan ingalunda saknades. Hans plats var ej
på taburetten. Också längtade han ifrigt der ifrån, och
då Kalmar lediga biskopsstol beredde honom en lagom
reträtt, förflyttades han dit 1852, till allmän bestörtning
for “de andlige“, hvilka förgrufvades öfver att en icke
systematiserad prest (han prestvigdes dagen innan han
biskop vigdes), en filosof, och dertill en jemförelsevis så ung
man hugnades med en dylik upphöjelse till en af svenska
kyrkans förste. Äfven de radikale hade anmärkningar
att göra. Men visst är, att Genberg i Kalmar stift
tillvann sig allmän aktning och tillgifvenhet hos såväl
prest-män som laici. Ja, han prisas som en af de ypperste,
som någonsin beklädt svensk biskopsstol.
Hans ifrån ungdomen svaga helsa och kroppsliga
lidanden hindrade honom tyvärr under senare åren från
att utöfva en del af sina embetsåligganden och framför
allt från någon mera ansträngande talverksamhet. Djupt
sörjande häröfver, hördes han mer -än en gång utbrista med
tårar i ögonen: “Ack, egde jag lungor som andra
menni-skor, nog skulle väl äfven jag predika Guds ord i
församlingen!“ Yid elementarläroverkets i Kalmar
årsafslut-ningar lät han dock höra sin stämma i hänförande sköna,
hjertevarma och tankedigra tal.
Vid Beuterdahls bortgång inkallades Genberg till
ledamot i svenska akademien 1871, och höll den 5 Mars
följande året ett inträdestal, hvilket liksom samlar i sig
de skönaste strålarne af en vältalighetsperiod, hvars sol
kan sägas vara nedergången. Vid en blick på
“upplys-ningens“ tidehvarf, utbrister han deri: “Man kan i
längden icke inbilla menniskan, att själen är till blott för
kroppens skull; ty i vissa ögonblick anar hon ändå att
det möjligen kan vara tvärtom. Och sedan de ideela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
