Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Hedegården. En skildring ur skogslifvet af Albrekt Segerstedt. Med 3 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej till gården, eller kanske det är rättare att säga, att
hela Hede är en fabovall; dertill användes gården,
åtminstone till dess “Björn-Janu köpte in honom och slog
sig ned här i obygden. ,
Bjöm-Jan var nu åttio år fylda, men ännu kraftig
nog att kunna taga del i ett och annat göromål, som
lättare var. I forna dagar hade han varit en stark och
rask man, och tillnamnet, som han bar, var honom ej
gifvet för intet. Nio och tjugo björnar hade han
nämligen fält, då årens stora antal hindrade honom från att
vidare sköta bössan.
Sonen hans hette Mats, och kallades “Björn-Mats“.
Det namnet fick han, då han falde sin första björn. Han
var då tjugo år gammal blott, och en och annan tyckte,
att den utmärkelse, som låg i namnet, kom för tidigt;
men Mats hann göra sig förtjent af titeln, ehuru han ej
fick lefva länge. När han i sina bästa år föll undan,
hade skårorna, som voro inkarfvade på reffelbössans stock,
ökats till femtionio, och hvarje skåra betydde en fald
björn. Refflan hade gått i arf från Jan till Mats, som
således nedlagt tretio af skogens herrar.
Mats lemnade efter sig hustru och två barn, en jänta,
som nu var nitton, och en gosse på tretton år. Flickan
hette Marit, och pojken bar namnet Jan efter farfadern.
Gubben, enkan och de två unga utgjorde befolkningen
på Hedegården, och Jan hade fått på sin del att valla
kreaturen.
“Lill-Jan“ var en rask pilt och bråddes på far och
farfar. Den största skatt, han visste om här i verlden, var
refflan, som fin och putsad hängde på väggen, färdig till
begagnande. Den dag,då gossen fylde fjugo år, skulle hon
varda hans, men förr icke; så hade farfadern sagt, och hvad
han satt sig före, stod ej att ändra; aldrig, så syntes det Jan,
skulle den nämde dagen komma. Mången gång räknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
