Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Hedegården. En skildring ur skogslifvet af Albrekt Segerstedt. Med 3 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han skårorna på stocken, och längesedan hade han med
nageln märkt ut, hvar den sextionde skulle skäras, då
han vardt karl och lade ned sin första björn. När geväret
fejades, var han alltid vid farfaderns knä och såg på,
ända från det han var så stor, att han kunde stå på
fotterna. Nu på sista året hade Lill-Jan fått sig»
uppdraget att hålla refflan ren och fri från rost; den
dag, då detta göromål tillföll honom, var den gladaste,
han ännu upplefvat. Han blef då i sina egna ögon minst
ett qvarter högre och väl ett tiotal af år äldre. På väggen
hängde också ett annat skjutgevär, kalladt ‘lillbössan*;
men hon aktades ej högt af gossen; han brydde sig ej
om att nyttja henne, ty hon var afsedd blott för fågelskytte.
Hedegården var icke stor vid denna tid, och
utgöro-målen ej många. Endast när höet skulle slås och föras
in, voro brådskan och arbetet större. Då fick man skaffa
hjelp från bygden, ty gårdsfolket kunde ej räcka till,
helst sedan nu farfadern ej längre kunde taga i med det,
som fordrade större krafter. Under de sista åren hade
en systerson till enkan, en några och tjugo års gammal
yngling, som hette Håkan, vid skördetiden kommit hit.
Det var en glad dag när han syntes; då fick folket här
höra nyheter från bygden, och sådana satte man värde
på, ty månader förgingo ej sällan, utan att man visste
om grannarne. Mén gladast var Marit när Håkan kom;
de båda syskonbarnen hade, så långt de mindes tillbaka,
hållit af hvarandra och fram på hösten skulle de gifta
sig, hvarefter Håkan skulle taga gården om hand.
Den ofvannämde dagen hade Håkan anländt, och
folket satt ute på gårdsplanen rundt omkring honom för
att höra på, hvad han hade att förtälja. Men nyheterna
voro ej denna gång blott af det glada slaget. Björnen
hade varit svår detta år; rundt omkring i bygden hade
han helsat på och rifvit kreaturen. Stort ohägn hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
