Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Hedegården. En skildring ur skogslifvet af Albrekt Segerstedt. Med 3 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han öppnade de sömntyngda ögonen, höjde på hufvudet,
höll öronen stilla och såg ned åt dalgången; till sist
sprang han upp och utstötte ett råmande, som ljöd vida
omkring i skogen.
I sömnen tyckte Jan, att Mosen tog vallhornet och
blåste en skarp låt. Yrvaken reste sig gossen och såg,
huru kreaturen, med lyftade svansar, sprungo bort åt det
ställe, der vägen, som ledde till gården, gick fram; men
vallhunden, han var ett ungt djur, kom gnällande till
Jan och syntes ytterligt förskräckt.
Ett ögonblick allena varade förvirringen i gossens
sinne; i nästa sekund var han fullt vaken och hade klart
för sig, hvad allt detta betydde. Han grep först efter
luren, men ändrade sig, tog bössan och såg bort mot
samma ställe, dit hunden morrande tittade.
TJr ett mörkt, klumpigt hufvud blickade två
gnistrande, små ögon på honom. Det var bjömhonån, den
vida omkring omtalade, och vid hennes sida tumlade två
lekande ungar öfver hvarandra.
Afståndet mellan gossen och vilddjuret var endast
några få alnar, och båda syntes öfverlägga, hvad som var att
göra. Gossens kind var blek men handen darrade ej.
Brummande reste sig djuret upp på bakbenen; Jan lade bössan
till kinden, tog sigte mot djurets bröst, och skottet brann af.
Innan den djerfve skytten ännu hunnit se, huru hans
lod tog, var det något tungt som kastade sig mot honom.
Han släppte bössan, röck knifven ur slidan och stötte
till; det var allt ett ögonblicks verk. Jan kände, att han
rullade ’ utför branten; det vardt mörkt omkring honom,
ty sansen vek bort.
När han började komma till lifs igen, kände han
något så vått och kallt om hufvudet och tyckte tillika,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
