- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1877 /
69

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Hedegården. En skildring ur skogslifvet af Albrekt Segerstedt. Med 3 teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta verkade som ett trollord på Jan. Han sprang
upp och såg på marken; der låg björnhonan, och hans
kmf satt ännu i hennes bringa.

Han teg några ögonblick och betraktade djuret;
derpå såg han upp och log.

Han kände sig styf och öm i hela kroppen; från
axeln, armen och en skråma på kinden droppade blod;
men farligare sårad var han ej.

Med några ord förklarade han, hur a han fått kulan,
och huru det sedan tillgått. Marit ilade hem för att
lugna modern, som svimmat af, då boskapen kom ensam
till gården. Farfadern hade tagit henne om hand så godt
han kimde; äfven han hade blifvit illa deran.

En stund sedan Marit gått, begåfvo sig också Jan
och Håkan på väg. Ett stycke från stugan mötte de
modem, som gråtande tog Jan i famn.

“Gud ske tack, Gud ske tack!“ utbrast hon
snyftande. “Men hvad för en våghals är du inte,“ sade hon
efter en stund och såg, leende genom tårarne, på sonen.

“Hvar är farfar ?“

“Han skulle just gå ut när Marit kom. När han
fick höra, hur det gått, vardt han så glad, att jag aldrig
sett honom så förr. ‘Gå du/’ sade han åt mig, ‘gå du!
Jag är så glad, att jag rakt inte är god för‘.“

När de kommo in, stod farfadern midt på golfvet
med refflan i handen; så hög, så rak hade ingen sett
honom förut. Den skrynkliga kinden hade fatt fårg, och
ögat glänste. Med knifven skar han in ett märke i
böss-stocken: det var det sextionde.

Då gossen såg detta, anade han att något ovanligt
förestod. Han kände ej längre svedan af såren, ej
ömheten efter stötarne; han såg blott den gamle farfadern
och refflan, skatten, om hvilken han drömt i åratal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1877/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free