Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Hedegården. En skildring ur skogslifvet af Albrekt Segerstedt. Med 3 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hon är din,“ sade den gamle och räckte fram geväret.
Gossens händer darrade, då han grep derefter; det
blef dunkelt för hans blick och han andades djupt. Men
ingen sade något; stunden var ej gjord för ord.
“Hon är min,“ utbrast gossen slutligen; orden ljödo
så djupa, och de bleka kinderna glödde.
“Ja din, du har ärligt förtjent henne!“ Rörelsen
blef gubben öfvermäktig och tvänne stora tårar runno
öfver hans ansigte. Han* satte sig ned på bänken. “Gud
välsigne, välsigne .. .“ Han fick ej fram orden. Ögonen
slöto sig, och kinderna blefvo likbleka.
“Herre Gud, jag tror far dör!“ utbrast modern, och
slog armarne om den gamle for att stödja honom.
Farfadern såg upp.
“Ja,“ sade han leende, “men jag går .*.. glad... bort.
Gud skydde er! Björn-Jan, du ...“ Han sökte räcka
gossen sin hand, men hon föll ned till sidan.
Genom det lilla fönstret sken solen in i detsamma
och öfvergöt med sina strålar den döde åttioåringens
fridfulla anlete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
