Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ‘Hvad den gamle qvad och de unga sjöngo‘. Poem af G. B—r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väl mot höjden lyfta fjellen snöbetäckta hj essan opp,
Och från dem att vattna falten störta tusen strömmars lopp,
Men ej lyfter sig mot höjden folkets ande ur sin natt,
Han mot jorden blickar endast för att söka guldets skatt.
Trasten qväder sina sånger, rika, uti nordens qväll,
Stjernorna väl strålfullt blixtra uppå himlens blåa pell,
Men ej sjunger skaldens sånger sinnena till kraft och mod,
Sjunger eld i slägtets hjertan, tänder lågor i dess blod.
Yngling, dessa tidens tecken har jag aktat noga på,
Hotfullt molnen öfver norden på dess framtids himmel stå,
Snart ur tunga molnen skjuter fram en blixt, ve dig, om du
Dröjer till den blixten kommer och ej vaknar redan nu.
Forntids qvinnor drogo, sägs det, understundom pansar på,
Och då sköto vredens blixtrar ur de fagra ögon blå,
Men när stridens dag var slutad, och till hemmets frid
man drog
Yar hon åter i dess allvar kärleken som hoppfullt log.
Nutids qvinnor lägga drägter efter främlings mönster an,
Kämpa ock en kamp, en väldig — den att skaffa sig en man.
Vara hemmets blida stjerna är för enkelt, simpelt ju,
Remmets ej blott hjertaU herrskarinna vill hon vara nu.
O, I begge som jag älskat, åldring tröttnar snart att se,
Ögat vet ej mer om rätt det är att gråta eller le.
Nordens män ha* blifvit qvinnor, nordens qvinnor blifvit
män,
Och som bautasten på grafven står i sorg den gamle än.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
