Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya Stockholm. I. Kungsträdgården af Claes Lundin. Med färgtrycksplanch efter aqvarell af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af allra bästa slag. Det är just om den anläggningen
och hennes omgifinngar vi ville nämna ett par ord,
visande våra läsare för öfrigt till den afbildning, som Svea
i år framställer af Kungsträdgården.
Den platsen är väl mer än de fleste dylika i Europa
egnad till en stadspark. Han togs också redan tidigt i
beslag, om icke för stadens räkning, dock för konungens.
Kungsträdgården är ett gammalt namn, och det namnet
har ej varit någon tom titel. Redan Erik af Pommern
hade der sin kunglige kålgård, mellan foten af
Brunke-bergsåsen och den gamle Näckströmmen. Under Karl
Knutssons tid vardt denne kålgård mycket utvidgad,
enär en stor del af St. Jakobs kyrkogård lades dertill,
och St. Jakobs församling fick i ersättning ett-stycke af
St. Görans kapellgård och tomt, det vill säga östra delen
af nu varande Johannis kyrkogård, som allt från den tiden
och ända till för ett par år sedan bibehållit sig som
be-grafningsplats, under det den gamla kyrkogårdsjorden
vid St. Jakob först burit kungliga kålhufvud, prunkande
rosor och andra blommor, derpå känt hvarje rot och
växt-tråd slitas ur sitt inre för att förvandlas till sandöken,
sedan åter omskapats till trädgårdsjord, åtminstone stycktals.
Under Sturames tid tyckes man hafva föga vårdat
den kungliga kålgården, och äfven under Gustaf Vasas
två första regeringsårtionden saknade stället omsorgsfull
skötsel. Men på 1540-talet ändrades förhållandena. Då
inkallade konungen en utländsk man — ‘all bildning
står på ofri grund till slutet* — för att hjelpa upp alla
de kungliga trädgårdame, och det lyckades. Den
främmande örtagårdsmästarens namn var Hans Friese. Ett
par årtionden derefter var det åter en utländing som
tillkallades för att ytterligare bättra och utvidga denna
trädgård, en fransman Jean Allard som skulle på den
platsen göra en helt och hållet ny lustgård hvilken borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
