Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya Stockholm. I. Kungsträdgården af Claes Lundin. Med färgtrycksplanch efter aqvarell af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland stjernor och band*. Vauxhallsbalerna voro talrikt
besökta af ‘fröknar i flockar, vestaler i knippor*. Der var
‘jemnlikhet, qvalm och musik*.
“Stanna, min vän, om du vill —
Se, hvilken dråplig kadrilj!
Se den scnjören
Med sprattlande vador!
Känn den odören
Af myak och pomador!
Väpna ditt öga med glas:
Se, hvad nymfen har grace —
Kinder af safflor och barm af karkas!»
Trängseln var ofta olidlig, men man roade sig i alla
fall. ‘Flottiga kinder och os af kotletter/ utbrister
skaldinnan, ty der var äfven värdshuslägenhet i salens
ena ända och schweizeri i den andra. I Stockholm var
man icke heller på den tiden gärna till samman utan att
förtära något,
Vauxhall-härligheten räckte dock ej många år, ty
rtdan 1802 inreddes byggnaden till arsenal och fyldes
med de fanor och andra segertecken som under de
närmast föregående åren, efter De la Gardieska palatsets
förvandling till kungl. skådespelshus, varit förvarade på
Fre-drikshof. I Kungsträdgårdens ‘orangeribyggnad‘ stannade
fanorna till 1817, då de flyttades till Riddarholmskyrkan,
för att åter några gånger släpas omkring i staden, ända
till dess de ånyo hamnade i nämnda kyrka.
Mot slutet af Gustaf den fjerde Adolfs regering
föreslogs en ytterligare ändring, då södra muren, som låg
ut åt De la Gardiska palatset eller då varande kungl.
dramatiske teatern, nedrefs och den der utanför löpande
Arsenalsgatan jemnades med trädgården. Dermed tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
