Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det nya Stockholm. I. Kungsträdgården af Claes Lundin. Med färgtrycksplanch efter aqvarell af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gardet hafva varit helt och hållit uppgifvet, och hvem
som helst kunde inträda i lustgården. Innan muren refs,
höllo posterna dock noga tillsyn öfver de inträdande och
uteslöto utan misskund hvar och en som de tyckte vara
mindre snyggt klädd. Den som skrifver detta erinrar
sig i sin barndom hafva hört en gammal man förtälja,
huru han såsom barn af sina i mycket knappa
omständigheter lefvande föräldrar erhöll löfte att fa följa med till
Kungsträdgården, så snart de lyckats arbeta ihop dertill
passande kläder. Den lyckliga dagen koin slutligen. Hela
familjen var utstyrd på bästa sätt, med undantag af
skodon åt den efter Kungsträdgårdens härligheter längtande
gossen, ty till inköp af sådana plagg hade tillgångarne
ej sträckt sig. Tröjan och benkläderna voro nya och
ganska hyggliga, men det var med blottade fötter
vandringen gjordes. Man hoppades, att detta icke skulle
märkas bland allt folket vid jerngrinden. Med klappande
hjerta trädde gossen in genom grinden, men den der
postande gardeskarlens blickar upptäckte olyckligtvis just
dessa bara fötter, och den lille utvisades utan
barmher-tighet. Han fick nöja sig att jemte andra barfotingar
stå utanför och genom jerngallema skåda lustgårdens
härlighet. Många gånger tänkte han sedermera på den
dagen, då han med knarrande stöflar vandrade på
träd-gårdsgångarne eller sedan ströfvade omkring på
sandfältet som efterträdt gräsmattorna.
Redan under Karl den trettondes tid började
trädgården så småningom förstöras. Konungen hade kanske
en aning om att här skulle hans storhet förevigas i brons,
och derför tålde han icke alla de träd och buskar,
blomstersängar och krukor som kunde skymma honom för
efterverlden. Det var dock först under Karl den
fjortonde Johans dagar som Kungsträdgården förlorade allt
utseende af trädgård. De mellan frodiga gräsmattor sling-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
