Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Ols’ träskor. Skizz af Anna A. Med 4 teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några veckor derefter satt Per nere på alstubben
och läste som vanligt.
Plötsligt fick han höra ett prasslande och ett
fnissande — det senare icke första gången — och då han
lyfte ögat från boken, föll hans blick på grefvens barn,
som stodo midt emot honom på andra sidan bäcken.
Han blossade till. Det var ju åt honom de skrattade.
“Så granna träskor du fatt!“ utropade en af fröknarna.
“Tycker hon,“ svarade Per.
“Syperba!“ fortsatte en annan. “Du är väl mycket
belåten med dem?“ Hon stötte på ett af syskonen och
blinkade mot de andra.
“Det gör detsamma hvilket. Jag far ha dem i alla
fall,“ sade Per tvärsäkert och såg ned i sin bok.
“Men de äro ju för stora, alldeles för stora. Du
kan ha dem tills du blir tjugo år.“
Per såg upp. “Då har jag växt ifrån dem,“ sade
han, och det lyste till i hans ansigte; men hela
barnflocken gaf till ett skallande skratt, ty den tyckte att
Per var så ‘lustig*; han lyfte nämligen boken i höjden
då han talade om att han skulle växa från träskorna;
hans åtbörd såg nästan ut som en utmaning.
“Slit dem med helsan,“ önskade de och gingo sin
väg, men när de gått några steg, vände den yngsta sig
om: “träsko-Olas Per!“ ropade hon.
“Träsko-Olas namn är lika hederligt som ert,“ tänkte
han, men sade ingenting. Han blef länge sittande på
alstubben, tyst och begrundande. Han tittade på sina
nya träskor; de voro för honom en gammal bekant. De
liksom påminde honom om mycket af hvad han tänkt
och drömt se’n han var liten i verlden. Nu var han
fylda 18 år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
