Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andarna (natur och hem). Poem af Tammelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andarna.
(Natur oeh hem.)
Hög naturens ande träder ifrån skogens vida sal,
Medan hemmets åter möter från den djupa, lugna dal;
Nu vid stigens krökning mötas dessa sälla andar två,
Glädligt helsa de hvarandra och den förre böljar så:
“Ifrån lager och oliver, der den höga pinien står
Och der vignerolan prunkar, är jag kommen se’n i går,
Aldrig dock, min dyre broder, såg jag någon trakt så skön,
Fann -ej någon skog så lummig, någon äng så saftigt grön.
Rikare är söderns flora, har en färgprakt mera grann,
Med dess ros, den yppigt stolta, icke nordens täfla kan;
Men mig fägnar mer den kära synen af förgät-mig-ej
Och det ljufva, friska doftet af den enkla timotej.
Och den älskliga Linnean, blomsterkungens skötebarn,
Fordom ack! så öfvergifven som på våg ett bräckligt flarn,
Är hon icke, hur mitt öga skådar forskande sig kring,
Oskuldsfullast ibland alla i den vackra syskonring!
Sä ock nordens qvinna kännes på sitt blyga väsens skick,
På den gratie, som röjes i gestalt och min och blick,
Der så sedesamt hon gångar i de svala lund ers skygd,
Ofta fattig såsom ljungen, endast egande sin dygd.
Egande sitt rika hjerta, lika uti fröjd och sorg,
Uti bondens låga stuga, uti kungens höga borg;
Klädd i vadmal eller siden lika trofast, lika öm,
Lika ren uti sitt sinne som en Peris skön sta dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
