Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne. Utkast af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— en ny stängel, en ny blomma. Det hjelper icke ens,
att* vi omplanteras i unga år: — ingen såpa tvättar
mu-latten hvit; långt mindre klappar någon ut Svensken
eller Finnen från den tröja, der han bosatt sig.
Fatalism! Darwinism! Är icke menniskoanden ett
fritt väsen, mottagligt för nya intryck hela lifvet igenom?
Är icke dess bestämmelse att i hvarje nu utveckla sig
till någonting högre och bättre än den förra tillvaron,
och manar oss icke religionen att hvaije dag dö bort
från oss sjelfva, för att upplefva i en ny menniska?
Huru kunna då våra fria tankar, våra lättrörda känslor,
våra ständigt vexlande föreställningar bindas såsom gräset
vid marken och fjettra vår andes flygt vid längesedan
förgångna bamdomsintryck?
Ja väl, och dock äro vi nu engång sådana. Visste
vi, såsom den finske trollkarlen, ursprungsordet till allt,
så vore lifvet icke mera en gåta, och vi skulle besvärja
de Nornor, som nu beherska oss.
Har du sett dessa fotspår i bergen, om hvilka så
många sägner finnas och som tyckas vara så trogna
af-tryck af menniskofoten ? Om nu den hårda graniten en
gång varit så mjuk, att han mottagit hvarje intryck —
och om du betviflar detta, så vet du, att skiffern och
andra stenarter bära aftryck af växter och djur, —kort
sagdt, om stenen bevarar spår af så lätta föremål som
en ormbunke, hvartor skulle vi betvifla, att
mennisko-hjertat bär varaktiga spår af tidiga erfarenheter? Den
halfslocknade nittioåriga gumman har glömt det som hände
för två timmar sedan, men hon mins, som i går, en
tilldragelse från sin barndom. Hvilka skaror af intryck ha
icke dragit genom Runebergs själ, men bakom dem alla
står ännu, lifligt och ofördunkladt, minnet af Kulneffs
skäggiga ansigte, som pilten såg vid fyra års ålder.
Vi äro allt för benägne att vid en längre
framskriden ålder jemföra våra nuvarande trögare sinnen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
