Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne. Utkast af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Naturen och Skalderne.
(Utkast.)
Säg mig den hemlighetsfulla makt, som binder oss
vid vår födelsebygd! Hvad är det för en själarnes
tyngdlag, som drager oss åter och åter tillbaka till en fordom
älskad nejd, der numera allt är forändradt, — husen
ombyggda, träden nedhuggna, blommorna vissnade,
vännerna borta, de gamla försvunna, de unga gamla och
piltarne vuxne till hoppfulle medborgare om sex fot i
längd? Vi beundra laxynglet, som efter sina ströftåg i
hafven återvänder fullvuxet till kläckningsorterna; men
hvad gör då detta yngel af tankar, känslor och
föreställningar, som befolkar sin kläckningsort, det lilla tioåriga
goss- eller flickhufvudet? Gå de icke i samma långa
kometbana genom verldsrymden tillbaka till
utgångspunkten? Utspinna de sig icke i en fin tråd genom en lång
rad af år ända till vintersnön på den hundraåriges hjessa ?
Ja, vi kunna icke neka dertill. Lärde eller olärde,
qvicke eller dumme, stolte eller ödmjuke, födgenier eller
artister, det gör alldeles ingen skilnad; vi lyda
naturlagarna. Återvända icke vi sjelfva, så återvända våra
intryck till födelsebygden. Vi kalla det barndomsminnen,
men det är något mer, det är vår själs blomma, som
sammanhänger med roten. Det är möjligt, att vi kunna
rota oss med nya afläggare i en främmande mark; men
ur den nya roten uppväxer någonting annat, som icke
mera är på samma sätt, helt och lifskraftigt, vi sjelfva:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
