Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturen och skalderne. Utkast af Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträckt, enformig sandslätt, här och der afbruten af låga
kullar. Längre i öster stiger graniten i dagen och
bildar, några mil ifrån staden, en vacker bergstrakt, Muhos,
välbekant för alla TJleåborgare, som tröttnat vid den föga
fruktbara slättmarken närmast kusten.
Franzén behöfde således icke resa långt, för att finna
naturskönhet. Men han fann den på närmare håll,
omedelbart invid staden. Der utbredde hafvet sin vida
vattenspegel, som en syster till slätten, ty kusten vid
Uleå-borg saknar den förtjusande skärgård, som bekransar så
många andra bland våra stränder, och erbjuder endast
en större ö, Karlön, omgifven af några låga och
långsträckta mindre öar. Men staden hade hafb nog förstånd
att placera sig tättinvid mynningen af en bland nordens
titaner, TJleå elf. Det är en stolt och friboren flod; han
bryter sig väg genom åsar och berg, genom isar och
ödemarker. Den siste af hans väldiga forsar tömmer vid
Uleåborg sin skummande bolja i hafvet. Natt och dag
höres hans dån mot de trotsiga klippöar, som stänga
hans väg och tvinga honom att grena sig i smala armar
vid sidan af hufvudfåran. Laxens språng och
tjärbåtar-nas svindlande fard äro sommarens dagliga skådespel.
Men i Maj månad, när’elf v en af kastar de isar, som fjettrat
lugnvattnen mellan forsarna, upptorna sig ismassorna
stundom till berg i den sista forsen, Mcrikoski. Då
dämmes vattnet, strömmar ut öfver flodbädden ofvanför staden,
forsar in öfver strandgatorna och förvandlar gårdarna
till sjöar, der man ror mellan isstyckena, intilldess att
den fruktansvärda dammen brister af trycket med åskans
dån och den befriade floden, hvit som snö, går ånyo sin
stolta bana mot hafvet.
Denna manliga flod har runnit genom hvarje
TJleå-borgares lif. Utan allt tvifvel har han äfven bidragit
att uppfostra skalden Franzén, men icke den skald, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
