Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, af Karl Warburg. Med porträtt i stålstick af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Viktor Rydberg.
Det var i januari 1871. Den, som skrifver dessa
rader, hade just slagit sig ner i sitt rum på ett hotell
i Stockholm och pysslade som bäst om brasan, då
upp-passaren inträdde.- Boken i hans hand tillkännagaf hans
ärende, och sedan jag ditskrifvit namn och hemvist,
utbrast han helt fryntligt: “Jaså, herrn är från Göteborg!
Nå då kan herrn också säga, om den här riksdagsmannen
skall tituleras brukspatron eller grosshandlare ?“
Jag såg på det ställe i boken, der han pekade.
Der stod:
Viktor Rydberg, riksdagsman, Göteborg.
‘Den siste Athenarens‘ författare har verkligen ingen
titel; han är hvarken ‘grosshandlare* eller ‘brukspatron!*
Dess bättre behöfver heller icke hans namn något dylikt
kännetecknande tillägg, det namnet är kändt och, hvad
mera är, aktadt utaf hvarje i sann mening bildad svensk,
och äfven utom våra landamären har Yiktor Rydbergs
namn en god klang.
Men det har icke varit på jemn mark och under
ständigt leende sol, som Rydberg arbetat sig fram till
den framstående plats han nu intager bland nordens
skriftställare. En hvar, som foljt med hans lifs
verksamhet, vet, att det för honom mer än för de Meste gällt
att bryta sig sin bana fram mellan talrika fördomar och
hinder. “Såsom en stridsman under de idéers fanor för
hvilka han lefver och andas“ har han fört sina rena
vapen och burit sin fläckfria sköld — derföre har kampexi
nog icke fallit honom tung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
