Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 1. Martina von Schwerin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* m
Ett minne från den tiden förtäljde den nu aflidna
ofta. Dagen innan A^el von Fersen mördades af en af
demagoger upphetsad pöbelhop var hon, jemte eliten af
den högre aristokratiska societeten, inbjuden till
riksmarskalken. Der gick till alldeles som på hofvet.
Excellensen satt ensam för sig i en särskild fåtölj med jägaren
i livré bakom sig och bredvid sig ett bord, hvarpå stod
den höge herras silfverkopp med islaget thé. Ej ett
ord yttrades under hela aftonen, hvilket antydde någon
aning om möjligheten af ett upplopp följande dagen.
Fersen var lugn och älskvärd som alltid, en typ af den
gamla skolan. Man talade om den förestående stora
likfärden, och friherrinnan von S. jemte de andra närvarande
damerna inbjödos att följande dagen samlas hos
sedermera landtmarskalken Karl Lagerbring, för att från hans
hus i Storkyrkobrinken, med utsigt åt Riddarhustorget,
lå åse sorgtåget. De infunno sig äfven och blefvo åsyna
vitnen till Fersens mord. En gräslig syn som ännu i
lifvets senhöst bragte fru von S:s blod i svallning.
Damerna dånade omkring henne, gripna af farhågor att
pöbelexcesserna skulle gå ut öfver allt hvad adel hette.
Ett stort antal medlemmar af aristokratien lemnade ock
oförtöfvadt hufvudstaden, bland dem fru von S., som begaf
sig till sin fars egendom Råda, i närheten af Göteborg.
Här mottog hon hos sig den snillrika franska
författarinnan m:me Stael, och de båda damerna, som väl i
mycket harmonierade, men dock ej knöto innerligare
vänskapsband, tillbragte någon tid till samman under spirituela
tankeutbyten i en mindre krets, der filosofi och politik,
vitterhet och galanteri stodo på programmet, och der man
ej skonade de maktegande för deras visade hog att
utbedja sig en ny tronföljare af Napoleon I, ‘det odjuret*,
såsom m:me Stael uttryckte 8ig. Sarkasmen och i viss
grad persifflagen öfverflödade i de uddhvassaste repliker,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
