Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 2. Egron Sellif Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roskull, törnrosor på häckarne eller vinrankor öfver
mu-rarne, — möter gummor och flickor, som knoga till staden
på smalbenta borickor, med grönsaker, ägg och smör, —
och der äro stora stjernor på himlen klockan elfva
midsommarsafton/*
Och nu bar det af till Italien, det länge omdromda
bella Italia, konstnärernas eviga Eden. I Elorens, hvilka
njutningar, hvilket frossande! Öppet och vänligt öfver
allt, palatser fulla af mästerverk och de dyrbaraste
konstskatter, blommor, grönt och frukt. I gallerierna och
kyrkorna tillbragtes hela dagarne för att se och se och
— gapa. Det var hela tiden ett simmande liksom i ett
bad af skönhet och förtjusning, der Venus och Gratierna
så att säga plaskade omkring den hänförde konstnären,
som jemte konstskatterna, jemte Michel Angelos skrubb,
äfven beundrade florentinskorna med eld i ögonen och
det charmanta språket i munnen; som kringvärfdes af
glada blomsterflickor, hvilka stoppade hans fickor fulla
med små buketter af rosor och jasminer, ‘detta poetiskt
doftande ogräs\
Från Florens gick färden med en vetturin till Rom.
Allt hvad vår konstnär förut sett, alla hans genomgångna
studier föreföllo honom nu endast vara förberedelser, för
att i någon mån kunna begripa att njuta af Rom —
“eller knapt annat än som krokiga trappor upp till den
höga beherskande terrass, från hvilken utsigterna härifrån
vidga sig åt alla håll så vidsträckta, så klara, så sköna. “
Ibland långa vandringar omkring i Romerska Oampagnan.
Hela dagen i lätja och solsken, och så till sist en
fog-lietta vin i skymningen vid någon pittoresk osteria.
“Sådana promenader,“ skrifver L., “äro obeskrifligt behagliga.
Man känner, att de liksom vidga begreppen och vänja
ögat vid storartade harmonier i form och färg och ljus.
Man lär sig njuta af det majestätiska lugnet... Nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
