Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 2. Egron Sellif Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting’ tror jag mig hafva så mycket som den
romerska Campagnan att tacka för, att den nordiska snön är
på väg att tina nr ögonen, och att den parisiska
parfymen småningom fläktas bort.“
Lundgren greps af en entusiastisk beundran för den
gamla konsten, men han fattade den ännu icke helt och
hållet, ty “liksom det fordras mera för att vinna en verklig
hyfsning, än att bara klippa naglarne, så fattar man icke
genast Fidias och Michel Angelo, för det att man kan
rita en någorlunda korrekt modellfigur, har promenerat
genom målningsgallerier eller bläddrat igenom några
portföljer med kopparstick. “ Han måste derför tjuta med
ulfvame och skafta sig, som alla andra, modeller med
vackra halsar och gropar i kinderna, Marietta och
Gia-cinta och Grazia Plena. Det målades smånätta saker och
sådant som kan passa för julmarknaden och konstföreningen.
Maj kom och med den reslusten, och så ned till
Neapel. Det var nya och friska intryck snart sagdt vid
hvarje steg; luften, landet, vegetationen, folket, allt
föreföll annorlunda. Det blåa hafvet, citronhäckar och rosor
och homiga hagtornsbuskar i det hvita solskenet, allt
var liksom en melodi i en ny tonart. “Igenom Italien
borde man krypa på knäna!“ utbrister vår konstnär med
Fogelberg. Och utsigten öfver den safirblå Golfo di
Napoli sedan! Någonting präktigare hade aldrig skådats.
Former och färgskiftningar, skuggor och dagrar,
harmonier och kontraster, — hvilken mängd intryck väckas ej
i en så rik åskådning! Det sväller af fröjd i hjerta och
själ, och ögat fylles med så yppiga färgspel, att man nu
kan förstå, huru Lundgren blef den store koloristen. Det
är ej nog med att se, man bör äfven fatta, känna det
man ser... och det gjorde han, om han än blygsamt
säger, att den latinska racen fatt en energi och
känslighet i konsten, som vi nordbor ej kunna täfla med, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
