Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 4. Johan August Söderman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
romantisk känslofullhet, men dock så äkta Södermansk),
musiken till ‘Orleanska Jungfrun4 m. m. Med den
starka nordiska färgen, med den träffande karakteristiken
hade Söderman hos sig hufvudbeståndsdélarne för att
blifva en framstående nordisk opera-kompositör — en
sådan som vi ännu gå och med ljus och lykta leta efter.
Hvem trodde icke att han så skulle varda en dag? Han
hade ju sjelf i en en-akts-operett ‘Hin ondes första
lärospån* gifvit prof på det rika anlaget. Han svek dock
hoppet... men han gaf oss i stället så mycket annat ur
sitt snilles fylda S:t Eskils gemak: han gaf oss, förutom
det förut nämnda: andliga sånger — äfven de i allt sitt
allvar Södermanskt energiska — folkdansar för orkester,
ballader, ouverturer, äfven en stor messa m. m. Och
dermed böra vi vara nöjda, ty rgåfvorna äro äkta
briljanter: tiden dunklar ej deras glans.
Johan August Söderman, son till aflidne
musikdirektören J. V. Söderman, var född den 17 juli 1832. Sina
egentliga musikaliska studier gjorde han i Leipzig, der
han var lärjunge af Richter och Hauptmann. Under åren
1854 och 1860 var han orkesteranförare vid Mindre
Teatern i Stockholm, utnämndes till kormästare vid Stora
teatern den 1 juli 1860 samt till biträdande kapellmästare
1862. Det är, jemte nådevedermälen och medlemskap
i musikaliska akademien, hela den yttre lefnadsapparaten.
Till sin personlighet var han anspråkslös och med
öppen karakter, godsint, till och med naiv. Dessa
egenskaper gjorde honom afhållen af alla, som med honom
kommo i närmare beröring. Tyvärr skymdes hans dagar
af materiela bekymmer, så ofta konstnärers lefnadsskuggor,
och då han dog den 12 febr., omgifven af en talrik
sörjande familj, skyndade svenska nationen att* genom en
gåfva visa, huru kär han varit henne, huru han var hela,
folkets tondiktare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
