Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 10. Wilhelm Åhman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man måste öfvertaga spillrorna och deraf bilda ett eget
sällskap.
Det var ett vågsamt företag, så utan penningmedel
som han var. Han skred dock till verket. Med sina
föreställningar om konstens kraf och sin verkliga aktning
för den samma, ville han hålla en god repertoire och gaf
sådana fina stycken som ‘Pröfvostenen‘, ‘Heder och
Penningar* o. d.; men det gick ej. Då tillrådde honom någon
att taga upp folkpjesen ‘Andersson, Pettersson och
Lund-ström‘. Han gjorde mötstånd: det skulle vara nedsättande
för hans teater; men utsigterna blefvo allt dystrare och
han måste böja sig. Första gången gafs folkpjesen för
utsåldt hus: publiken var förtjust och applåderade, men
bakom fondridån stod direktören och l^jiöt näfven för
hvarje applåd. “Hör, hur de applådera, de sakr...!“
hviskade han. Pjesen gick flera gånger för fullt hus,
och affaren var för ögonblicket räddad. Ungefär samma
företeelse yppade sig sedan, då Åhman kom med sitt
sällskap till Göteborg och der lade grunden till en
stående teater, men på grund af sjuklighet öfvergick till
Stjernströms ‘Nya Teater‘, hvars tiljor han dock aldrig
fick beträda. Det gick i Göteborg mycket klent i början,
förmågorna voro ringa, men unga och kunde genom god
ledning bli något! En dag kom en af skådespelarne upp
till honom och begärde ett 50 kr:s förskott. Åhman
försäkrade om sin goda vilja, men äfven om sin oförmåga,
öppnade sitt kassaskrin, hvari blott låg en femma, och
sade: “Här ser herm sjelf! Det är i dag den
tjugu-andra, om åtta dagar skall jag ut med hyra, aflöning*
etc....“ Belägenheten var dyster; men på aftonen samma
dag gafs Offenbachs operett ‘Frihetsbröderna‘ för första
gången, gjorde lycka och räddade direktören, som lagt
ned allt hvad han kunnat få ihop på detta stycke. Det
var vid samma tid, som Åhman en dag i sin förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
