Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns Stenbock vid Gadebusch. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med karta öfver slaget vid Gadebusch (stentryck), porträtter af Stenbock och Dücker, samt 2:ne bataljscener, tecknade af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt fullgjorde alla vapen det yttersta man af
dem kunde begära, särdeles när man betänker arméns
utblottade tillstånd och dess utmattning efter de föregående
marscherna. Mot artilleriets snabbeld kunde fienden ej
sätta något dylikt, och att densamma verksamt bidrog
att ytterligare sprida oordning bland fiendens redan
rubbade leder, samt sålunda kraftigt medverkade till segern,
hafva vi nogsamt sett. Utan detsamma skulle det
svenska kavalleriets splittrade anfall sannolikt stött på vida
större svårigheter. Emellertid betäckte sig sistnämnda
vapen äu, som så många gånger förut, med ära samt
häfdade sin gamla rol såsom hufvudvapnet, hvilket
af-gjorde stridens utgång. Ty dess högra flygels
otvifvel-aktiga och grundliga seger öfver den motstående
fiendtliga, väsendtligen föranledd genom dess af Stenbock
anordnade numeriska öfverlägsenhet, gaf slaget genast från
början en fördelaktig vändning; och dessförutan skulle
hvarken artilleriets eller infanteriets tapperhet mycket
kunnat uträtta, särdeles i följd af den venstra flygelns
nederlag.
Hvad beträffar infanteriet, så är märkvärdigt att
iakttaga, huruledes detsamma, liksom senare Fredrik den
stores och nutidens preussiska infanteri, oaktadt alla
förluster dröjde med eldgifningen och gick fienden in på lifvet
samt först på nära håll började skjuta, hvartill dock sedan
tillkom handgemänget med väijan eller bajonetten, som
nu till större delen bortfallit. I en dansk källa yttras
derjemte följande: svenskarnes öfverlägsenhet föranleddes
af deras strängare manstukt; antingen de gingo framåt
eller tillbaka, hördes blott befalhafvarens röst, och i öfrigt
ej ett ljud; med spänd uppmärksamhet passade alla på
ledarnes vink; tyst och allvarligt förrättade underbefälet
sin pligt och straffade ögonblickligen med käppen hvarje
fel mot ordningen och tystnaden; uttryckligen omnämnes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
