Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns Stenbock vid Gadebusch. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med karta öfver slaget vid Gadebusch (stentryck), porträtter af Stenbock och Dücker, samt 2:ne bataljscener, tecknade af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sergeanten pryglade korpralen, när han blef för
högröstad; i danska hären hördes deremot ett oupphörligt
prat; nationen var lifligare, och der vakades icke med
tillbörlig stränghet öfver att underbefäl och manskap höll
igen munnen; under spanska arftoljdskriget hade
dan-skarne dock i förhållande till fransmännen utmärkt sig
för sin tystnad.
Slutligen kan man i atseende på slaget vid
Gadebusch iakttaga samma företeelse, som nästan regelbundet
upprepas i de flesta bland det föregående århundradets
bataljer, att nämligen å ömse sidor de högra flyglarne,
såväl vid kavalleriet som infanteriet, segra öfver de
motstående fiendtliga, men att den venstra flygeln, som det
oaktadt förmår bibehålla faltet, derigenom verksamt
bidrager till framgången.
Så algörande segern vid Gadebusch än var, och så
förkrossande fer fienden, motsvarade följderna likväl ej
hvad man skulle haft rättighet att af densamma vänta.
Och så många och bevekande omständigheter, som än
kunna anföras till Stenbocks försvar, kan hans minne
dock ej frigöras från det klandret, att han väl förstått
segra, men ej att begagna sig af sin seger. Man behöfver
derföre ej instämma med dem, som fordrat att han efter
danskarnes krossande genast skolat vända sig mot den
rysk-sachsiska armén och bibringa den ett dylikt
nederlag, ehuru det är mer än sannolikt, att densamma, nu
beröfvad sitt bästa kavalleri, skulle vikit undan och
lemnat vägen till Polen Öppen. Men hvad som med skäl
kan förebrås Stenbock är, att han ej förföljde den slagna
hären, som nu var förminskad till 9,000 man, samt
hindrade densamma att åter samla sig. En gammal och
säker regel i krigskonsten är att alltid i det längsta
fullfölja en stöt, som en gång lyckats. Att Stenbock
häremot felade kan väl förklaras, men ej ursäktas, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
