Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Måns Stenbock vid Gadebusch. Krigshistorisk skildring af Julius Mankell. Med karta öfver slaget vid Gadebusch (stentryck), porträtter af Stenbock och Dücker, samt 2:ne bataljscener, tecknade af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bemägtiga sig danska halfön, hvarifrån den inträdande
vintern ånyo kunde slå en brygga öfver till öarne. Då
vann ett djerft förslag gehör. General-löjtnant Dewitz
erbjöd sig att med 30 ännu sammanhängande sqvadroner
gå till ryssarne och anhålla om deras framryckande.
Ville czaren ej gå in derpå, borde Dewitz hota med att
Danmark och Sachsen-Polen genast skulle sluta fred med
Sverige, hvilket genom konung Stanislai afsägelse af
polska kronan betydligt underlättades. Detta råd antogs.
Och den 16 december afgick Dewitz å sin sida söder om
Gadebusch, under det von Scholten den 17 å andra sidan
drog danska härens qvarlefvor tillbaka till Oldeslohe.
Under tiden hade Stenbock fattat det olycksdigra
beslut, som skulle störta honom i förderfvet. Efter den
afgörande segern skulle det stått honom fritt att göra
hvad som helst och vända sig hvart han ville, blott han
ej beröfvade sig den vig tiga fördelen att fortfarande hålla
sina båda motståndare åtskiljda, hvilken han till hvad pris
som helst bort bibehålla. Tyvärr afstod han likväl
sjelf-mant och utan tillfyllestgörande grunder från denna
fördel. Straxt efter slaget afsände han en officer till
Wel-lingk i Hamburg att inhemta dennes mening om de
vidare krigsrörelserna. Wellingk rådde honom då,
försåtligt, att inrycka i Holstein, hvilket af honom skildrades
såsom det förlofvade landet, för att der utskrifva
kon-tributioiier samt rekrytera och förfriska den utblottade
armén; för sina fiender behöfde Stenbock ej bekymra sig,
ty underrättelse hade just inlupit att turkarne förklarat
ryssarne krig, och czaren skulle följaktligen snart nödgas
aflägsna sig med de ryska trupperna i Mecklenburg.
Olyckligtvis lät Stenbock förleda sig att följa detta
råd, hufvudsakligen emedan han ansåg Mecklenburg för
mycket utsuget att der någon längre tid kunna
underhålla armén — en omständighet, som dock torde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
