Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En outgrundlig natur. Skizz af Anna A. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rundt omkring*4... Sådant lär kunna ge yrsel åt starkare
hjernor än hans.
Tog något vid en eller annan af spannhästarne —
herrskapet åkte nemligen i högtidliga fall efter spann —
så kunde Bruning gå i stället för hvem som helst af dem.
De voro nu visserligen fullblodingar allihop, men såg
man blott icke på benen, var Bruning dem förvillande
lik, och när åtta par ben sättas i rörelse på samma gång,
icke är det sagdt, att någon lägger särskildt märke till
de två paren.
Väl kunde anmärkas, att han bar hufvudet något för
högt, men den högburenheten öfverensstämde fullkomligt
med hans natur i öfrigt och var icke något tilltag —
såsom till exempel då någon vänjer sig att sätta näsan
i vädret, troende sig derigenom skaffa sig en
öfverlägsenhet, som man annars icke skulle tillerkänna honom.
Bruning hade ett par stora, vi skulle nästan vilja
säga tänkande ögon, och mången här i verlden har ansetts
för en skönhet — kanske till och med för ett snille —
utan att gifva ifrån sig ett enda ögonkast så själfullt,
så djupt melankoliskt som hans.
Antagligen hade han varit mycket vild i sin föltid
— vi fa icke säga barndom. — Möjligen gick det en
åder af vildhet genom slägten, och i så fall var ju
Bruning mindre tillräknelig — men detta var endast
gissningar. Man kände, som sagdt är, icke haos härkomst;
han var köpt på en vanlig hästmarknad af ett
hästhand-larfölje. Möjligen hade det stulit honom.
Patronen hade en son, Karl hette han och hade lika
vackert och klokt hufvud i sin väg, som Bruning i sin.
Gossen hade mer än en gång lagt märke till, att hästen
betedde sig nästan som om han haft en smula förstånd.
När till exempel Pålle — hans sidokamrat — fick det
infallet atfc bitas, bets aldrig Bruning igen, utan vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
