- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1878 /
89

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En outgrundlig natur. Skizz af Anna A. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig ifrån honom, på samma sätt som en verkligt
öfver-lägsen menniska gör, då det ilskna småsinnet hugger
efter henne. Karl hade också sett, att Bruning,
isynnerhet då han var ensam, med nästan drömmande blick såg
bort emot skogen på andra sidan sjön, liksom om han
dragits dit af något gammalt minne.

“Han måtte vara kommen derbortifrån, pappa/’ sade
gossen, och visade — mot det oändliga.

“Åh, du pratar, “ svarade patronen.

“Men hvarför tittar han då så ofta ditåt ?“

“Hvad betyder det hvart en galning tittar!“

“Något minne från det hållet måtte han bestämdt ha
ändå. Pappa kunde allt låta honom få en bättre kamrat,
än den der gamle, utkörde Pålle.“

“Nej, finge han en, som något toge på, kunde han
snart göra den lika galen som han är sjelf. Vill han
nu ge sig i väg, får han draga Pålle med, det är ändå
ett slags hämsko. För resten är det nu längesen han
sprang. Stryk skall nog skapa om honom med tiden ..

Patronen var en sträng realist. Hvad minnen angick,
så respekterade han dem icke så särdeles hvarken hos
dragare eller pådrifvare, af den orsak, att allt hvad
känslolif hette låg utom gränsen för hans egen erfarenhet.

En vacker vårdag befann sig patronen ute på en
lerig trädesåker, der hans folk höll på att sprida ut
gödsel.

Fastän han var en mycket utåtvänd man, var han
icke utan fantasi, ty det är ingen menniska; denna
guda-gåfva rör sig blott på olika områden, och deri ligger
skilnaden mellan den poetiska och den opoetiska
men-niskan.

Der patronen nu satt på dikesrenen, med händerna

— och hela kroppen för resten — hvilande mot sin
bastanta käpp, drömde han, icke om slott i molnen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:18:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1878/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free