Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En outgrundlig natur. Skizz af Anna A. Med 2:ne teckningar af C. G. Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvem har väl någon nytta af sådana! — utan om allt,
hvad trädesåkrar i en framtid skulle kunna frambringa.
Han såg rofvor och potatis, hvete och blandsäd och
åtskilligt annat liksom genom ett trollslag skjuta upp på
. tegarne rundtomkring, och i sammanhang med äringen
framstodo skinande mjölkkor och slagtfeta nöt för hans
“inre syn“. Ett skimmer af belåtenhet och lekamligt
välbefinnande lade sig öfver hans trinda anlete. I det-
- samma kom Karl springande. Snart stod han hos fadren.
“Pappa, tant vill ut och åka,“ sade han. “Mamma säger,
att det icke går an “med bara två“, det skulle tant icke
tycka om, och den ene spannhästen haltar ju.“
“Hon borde vara nöjd, om hon finge åka enspännare,“
mumlade patronen... “Hvarken vagn eller häst, ha ha
ha, men pretentioner, det ha de...“
“De få kanske taga Bruning, som går derborta för
harfven? Det blir bara en liten lusttur, så han kommer
snart igen ...“
“De få väl ta’ honom då på en timme. Inkrusterade
högfardskäringar ... Hm!“
Och med det beskedet — lyckligtvis icke med
anmärkningen — skyndade Karl tillbaka, men patronen blef
q var och ondgjordes så smått. Bördshöginod kunde han
“för lif och död“ icke tåla, deremot såg han genom
fing-rarne med “börehögfard“, ty ... den fanns hos honom sjelf.
Den ifrågavarande tanten var en gammal förnäm
dame, som, enligt hvad hon sjelf påstod inför sina
aflägs-nare slägtingar, hade föredragit att lefva ogift, emedan
ingen af hennes friare varit så högättad, att hon kunnat
utbyta sitt namn mot hans, utan att glömma den
aktning, hon var skyldig sina faders minne ... Vare dermed
hur som helst, det vissa är, att patronen ofta nog på sitt
finaste vis lät henne förstå, att han för sin del icke
uppskattade anorna till ett halft öre, der de icke uppburos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
