Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefina Wettergrund af Claes Lundin. Med porträtt af Josefina Wettergrund (Lea) graveradt af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs skrifter med en af v. Braun egenhändigt i boken
skrifven vänlig tillegnan. Denna gåfva finnes ännn i
Leas ego.
Ett par år derefter, hon var då aderton år, lemnade
hon Karlshamn och antog’ plats som lärarinna hos en
familj i Jemshög, hvarifrån hon - år 1850 flyttade till
Ronneby och öppnade en skola för flickor. Med denna
skola fortfor hon i sju år eller till år 1857, då hon gifte
sig med d. v. telegrafassistenten, numera revisorn i
general tullstyrelsen Wilhelm Wettergrund.
Det var först året efter sitt giftermål som hon
uppträdde offentligt med sina första ‘småbitar*. Enligt hvad
en skildring på vers af Herman Bjursten upplyser, skulle
hon till detta framträdande hafva förmåtts af v. Braun
och flere andra af Sveriges då mest framstående
författare. Bjursten förtäljer, att han i sällskap med några
andra af v. Brauns vänner en vinterdag farit ut till
Lidingön, der sist nämnde skald då bodde.
«Vi stego under skaldens låga tak —
det var ej något lysande gemak.
Ej sammet glänste der i färger bjerta,
Och intet annat guld — än skaldens hjerta.»
Och då vardt högtid. Der hade infunnit sig bland
andra Westerstrand, ‘den gamle presidenten,
glädjefångarn, koragen, Bellmans- och Yaleriisångarn*, och der
suto K. A. af Kullberg, Carlén, m. fl. af de vittre på
den tiden.
«Men Wilhelm sjelf till slut hof upp sin röst:
I bröder — sade han — det är min tröst,
att en fins än som spelar på min skala
då jorden snart jag slrmll min skuld betala.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
