Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josefina Wettergrund af Claes Lundin. Med porträtt af Josefina Wettergrund (Lea) graveradt af C. L. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ah fan, hvem kan det vara? ropte vi.
Vi trott dig ensam om din poesi,
af dig vi trodde blott dess rosor funna
i den obundna stilen som den bundna.»
«Nej, glade gossar! — skrek hau — hit med vin!
Jag har en själsförvandt — i krinolin,
en liten näpen tös, som i pensionen
nti Karlshamn slog an den Braunska tonen.»
Nu tog han fram ett manuskript — och las,
och under ackompanjemang af glas,
om hvilkas fyllning Carlo sig beflitar,
vi hörde Leas allra första bitar.
«Det der var qvickt och roligt — intet pjnnk!»
skrek nu Carlén och tog en duktig klunk,
och Westerstrand, vår premier-minister,
brast ut: «det der är ju för brikollister!»
En skrift uppsattes och undertecknades af alla de
närvarande med uttryck af aktning för Leas skaldegåfvor
samt med uppmaning, att hennes dikter i bunden och
obunden stil måtte utgifvas. Det var denna uppmaning
från flera af Sveriges mest betydande vitterhetsidkare,
som förmådde författarinnan att framträda offentligt,
hvar-till hon i annat fall sannolikt aldrig kunnat besluta sig.
Hon döljer sig hellre än att på något sätt vilja synas
eller låta sina gåfvor göra sig gällande i det offentliga.
De första Småbita# på vers och prosa kommo med,
som nämndt är, v. Brauns förord ut år 1858. Nya
småbitar sågo dagen år 1859, tredje samlingen år 1861.
Författarinnan hade med sin man flyttat till Ystad och
derifrån till Kalmar, men fortfor att dikta hvar hon än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
