Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En vitterlekares födelsedag. Interiör ur 1840-talets literära Stockholmslif. Ur Kongl. Bibliotekets gömmor meddelad af Arvid Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den bästa af verldar är den som vi ega,
Det kommande ingen än fatta förmår.
En dåre är den, som sil t lif ej vill pläga
Och plocka den blomkrans vid lifsvägen står.
Hvad båtar i grnbbel och ängslan sig dvulja
Och knappa af lefnadens måttliga kost?
Af det som är godt vi det bästa må välja,
Hvem hyllar ej vår’n framför höstdagens frost,
En blödande drufva framföre ett russin,
En aborre framför en mört eller så,
Ett af det äkta framföre ett dussin
Af konstgjord champagne ifrån någon å.
Hvad än man må säga om dessa idéer,
Som födas af snillet, med vatten, min vän,
De äro och hlifva i växten pygméer,
Med fluidum präktiga, ståtliga män.
Blir nykterhet en gång all verldens gudinna,
Gud hjelp’ oss för sång, poesi och musik.
Ja, sjelfva Minerva man ungvis skall finna
Och visdomen stå som ett soltorkadt lik.
Säg, hvarföre skapades skimrande drufran,
Om ej för att pressas till dagarnas slut?
Säg, bvarför så bjudande rundades tufvan?
Jo! Kärlekens tron der sin vällust bredt ut.
Säg, hvarför i luften mång’ tusende ilar
Och dito i flytande böljans emalj —
Jo derför att en gång få finna sin hvila
I menniskomagens oändliga svalg.
Så njut då, min älskade 1 njut utaf lifvet.
Den dag hvilken flyktat ej kommer igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
