Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 4. Carl Wilhelm August Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens öra. Denna lyssnade tvärtom begärligt till dessa
kraftiga strängaslag, der frihetskärlekön brann i glöd och
fosterlandskänslan slog upp i flammor, der det fans
ungdoms-värme och ungdomshopp, mandomsstyrka och mandomstro.
Det väckte genklang, då skalden ropade ‘till svenska
folket4:
Spade du har och plog,
Malmfylda berg och skog,
Rik är du mer än nog:
Och under nöd
Skogen nog skänker han
Tröja åt fattig man,
Och ntaf bark da kan
Skära ditt bröd ...
eller manade det så att vara vid ‘godt mod‘ :
Väl, så 9e dig om och gläd dia:
At den jord, du trampar på,
Och i hemväfdt valmar kläd dig,
Du är kungligt klädd ända.
Odet våra lotter redan
Kastar i sin kopparskål:
Fatta om rätt stora mål,
Spegla dem i handling sedan,
Handling, blank som fejadt stål!
Man må tänka sig, att i denna tid, då dessa dikter
qvälde fram, låg det hoppet öfver folket, att med den gamle
kungens död och Oscars tronbestigning äfven en ny morgon
grydde för landet, en morgon af politiskt lif inåt, då man
ock skulle få kasta af det trånga ryska snörlifvet från
Abodagarne, som hämmade de fria andetagen och tycktes
vålla Svea bleksot. För denna stämning äro skaldens
sånger ett uttryck, och att det uttrycket var sant, det
visade den begärlighet, hvarmed de mottogos. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
