Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Axel Krook (med porträtt) - 4. Carl Wilhelm August Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur lätt hvar svårighet du öfvervann,
Hur allt blef ungt på nytt och starkt och moget!
Du återger intill det minsta streck
Hans sånggudinnas fina mantelveck.
Akademien stannade ej vid denna prisbelöning, ej
heller vid det anslag hon jemte staten gaf skalden till
en utrikes resa, utan utsåg honom, i sällskap med Louis
de Geer, till sin medlem i ledigheten efter Israel Hvasser
(1862). Man undrade mycket öfver, huru skalden skulle
helsa vid sitt inträde i den vittra areopagen, som ej på
länge mottagit i sin krets blott en litteratör och aldrig
en politisk diktare af denna art, som ock i en här ovanlig
tonart började med bekännelsen: ‘‘Glansen i denna högtid
bländar mig mindre. På denna den andre Gustafs
åinin-nelsedag slår mig glorian från hans vagga ännu starkare
i ögonen. Närvaron af så många upphöjda män bringar
mig icke heller helt och hållet i förvirring; ty tredje
Gustafs kungliga skepnad, omgifven af de statsmän,
tänkare och vittra snillen, som hvar efter annan intagit dessa
stolar och på en vink af förgängelsen kallats derifrån,
drager liksom en gles dimma Öfver det närvarande. Icke
heller eder egen granskande uppmärksamhet väcker min
största farhåga. Inom mig arbetar den kraft, som r^dan
bru it stöden undan min tillfÖrsigt.“
Några år senare förde Strandberg sjelf såsom
Akademiens direktör ordet på vers såsom svar på tvenne
inträdestal, prof. Ljunggrens och C. A. Kullbergs, det
förra utgörande en minnesteckning öfver biskop
Thoman-d$r, det senare Öfver B. E. Malmström, båda dessa
hels-ningar äro äkta perlor, som Akademien må kärligt bevara.
Formen är utomordentligt smidig och klangfull,
karakteristiken träffande, tankarne sköna och burna af högre syn.
Aret före sitt inträde i Svenska Akademien hade
Strandberg utgifvit andra bandet af sina dikter, innehållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
